skip to main |
skip to sidebar
Ett litet vinterminne i all sin enkelhet
Jag kan nästan ana farmors hus i Mörtebo längre bort. Höra ljudet av när farmor öppnar ytterdörren och kommer ut på förstukvisten i sin fina röda overall med rosa blommor på överdelen och skärp i midjan. Hon ropar något om att vi ska titta i Liret efter den lilla sparken, den är ju lättare. Jag, Charlotte, Wilma och farmor ska Sparka över till Söder för att säga hej till Ingemar och Kerstin som kommit för julen. Vägen är mest nerför och vi åker så tårarna rinner. Alldeles röda om kinderna springer vi in och kramar om Kerstin och Ingemar, och frågar Kerstin om det finns några honungskarameller i skålen. Ja, ni får väl springa in och titta, säger hon. Farmor dricker en kaffetår och ur grammofonen spelar Sudda, sudda bort din sura min. Ibland, som nu, saknar jag den tiden så oerhört mycket att jag blir helt tung i bröstet och alldeles full av saknad. Mörtebo är en av världens finaste platser.
2 kommentarer:
jag känner precis likadant för "landet", det värmer upp en inifrån genom att bara tänka på alla fina minnen man har. Låter lite som en att ni skulle kunna platsa i en Carl larsson tavla, några söta töser, en spark, fin natur .. och så massa björkar förstås
Va fint Madelinne. Allt va så bra och så härligt, att man var tvungen att äta lite extra skulle va det minsta problemet nu, gud vad jag skulle kunna göra mycket för en jul där igen, att åka spark, det bästa som finns.
Jag håller med Mörtebo är en av världens finaste platser. Den med mest harmoni och härliga minnen med, minne som aldrig kommer att försvinna.
Skicka en kommentar